Jag är sjuk, förvånade? Mitt huvud känns ungefär som bly. För tillfället rullar mitt liv på i typ dubbel hastighet, jag önskar att jag hade tid till fler saker, önskar att jag istället för att komma hem och behöva "plugga" hade kunnat logga in på ni-vet-vad och känna mig lite hemma. Kämpa mot mina högsta mål som inte innefattar bra betyg, något som är sjukt tragiskt egentligen med tanke på att jag faktiskt studerar på universitet..
Senast idag fick jag en spark i magen. Åkte buss och insåg att jag åkte i Örebro, att jag bor här. Bor här. Bor i Örebro. Jag kan fortfarande bli förvånad och fundera över hur fan jag hamnade här. Har liksom fortfarande inte hunnit smälta det. Ångesten över hur mitt liv ska se ut har lagt sig, jag trivs bra här uppe just nu. Jag har världens bästa room-mates.
